Villkor

Kräftservisen och Alf Wallander

Av | 06 augusti 2021

När det kommer till problematiken kring signeringen av servisen så är det värt att nämna att i Ann Marie Herlitz-Gezelius bok om Rörstrand så står det att Wallanders alster signeras efter följande; ”Dessin Alf Wallander” vilket betyder att det är Wallanders egen modell samt dekor. När signaturstämpeln ”Alf Wallander” har använts så har han endast delvis varit delaktig i produktionen. Och då ändringar har gjorts på glasyrer och dekorer i hans ursprungliga arbeten märks föremålet endast med ”Rörstrand”.

Intendenten på Rörstrands Museum, Jenny Ljungblom, förklarar att det tyvärr är mycket i arkivmaterialet som fattas och att det är svårt att tillskriva servisen en särskild designer då många formgivare arbetade i samma jugendstil under den perioden som servisen ritades.
”Men det händer ofta att man tillskriver just jugendserviser till Alf Wallander, för han är ett säljande namn.” Hon berättar vidare att under början på 1900-talet så var det viktigaste för Rörstrand att ta fram storsäljande serviser och att det inte alltid var så stor fokus på vem som var namnet bakom, såvida det inte var någon av de stora formgivarna vid fabriken. Hon tillägger även att Rörstrand hade en gedigen samling av utländsk keramik vid den här tiden från vilken deras produktutformare ibland hämtade idéer från.

Markus Dimdal, författaren till ”Art Nouveau från Rörstrand” är av den uppfattningen att det inte är Alf Wallander som har ritat servisen. Han berättar att i princip varenda servis som Alf Wallander med säkerhet har formgivit visades upp av Rörstrand på utställningar och omtalades som nyheter i tidningsrecensioner. Så är inte fallet med denna.
Enligt Markus Dimdal så florerade det liknande kräftskålar i just den här stilen i bland annat Tyskland runt förra sekelskiftet och han utesluter inte att Rörstrand faktiskt kan ha kopierat idén från någon annan tillverkare.

När det kommer till attribueringen så hänvisar många till Nationalmuseum, som har servisen i sin samling och listar den som ”komponerad av Alf Wallander”. Men enligt Dimdal så skulle en möjlig förklaring vara att tallrikarna inte är inköpta av museet själva under deras samtid, utan är en senare privat gåva från 1967. ”Jag skulle tro att man då helt enkelt skrev in de uppgifter som gåvogivarna lämnade. De hade gissningsvis fått höra det av någon antikhandlare som dragit en rövare för att öka på värdet. Sedan har det hela kommit att upprepas gång efter gång av auktionshus och andra tills det blivit sett som en allmän sanning”

Huruvida detta fina exemplar av jugend är en komposition av något mindre känt namn vid Rörstrand, formgiven av mästaren Alf Wallander själv eller en imitation av en utländsk förlaga verkar vara höjt i dunkel. Men kanske ger mysteriet i sig lite extra stjärnglans till denna eftertraktade servis.

Får vi bjuda på en kaka?

För att ge dig bästa tänkbara upplevelse på denna sida, använder vi oss av så kallade cookies (kakor). Det är små textfiler som sparas i din dator eller telefon och ger oss information om hur du använder vår sida och hjälper oss att förbättra oss. Om du fortsätter in på sidan tillåter du detta.

Här kan du läsa mer om cookies