Vem var Monica Bratt?

verkstaden Gustavsbergs Studio med Stig Lindberg i spetsen, Rörstrand enrollerade Hertha Bengtsson och Gunnar Nylund och så vidare. Precis som i flera av exemplen ovan så kom Bratt direkt från konsthögskolan och när chefen för Reijmyre frågade henne vad hon visste om glas, så svarade hon djärvt ”bara att det är genomskinligt”.

För att ge glasen sin rätta karaktär och skönhetsvärde var Bratts devis att ”färgen skulle understryka formen”. Och till skillnad från många av hennes samtida glaskonstnärer så arbetade hon ytterst sällan med dekorer eller slipningar.

Från sina studieresor på kontinenten lät hon sig istället inspireras av samlingar av keramiska kärl från den etruskiska, italienska, och egyptiska forntiden. Och hennes tjocka robusta glas har genom denna influens fått en sfär av både något tidlöst och modernt över sig.

Framförallt de pokalformade glasen i serien B 266 samt B289 kan man se inflytande från dessa klassiska stilperioder och hennes ”blomkrus” för definitivt tankarna till etruskiska kannor från cirka 600 – 500 år före Kristus.

Reimyre behärskade konsten som få andra glasbruk att framställa just det rubinröda glaset som Monica Bratt har blivit så känd för. Framgången bestod blanda annat av ett hemligt recept till glasmassan (bestående av selen och kadmiumsulfid) och på Reijmyre var det alltid två hyttor i gång som exklusivt arbetade med Monica Bratts kollektioner. Men hon är också känd för sina glasserviser i venetiansk blå samt rökgrå. Och inför sin utställning på NK ”15 år som glaskonstnär” 1952, så tog hon även fram alster i kulörerna mossgrönt samt smaragdgrön eller scarabé som hon kallade den.