/general/header/action/cart(/miniBasket/productsCount)

/miniBasket/emptyBasket/heading

/general/header/action/cart(/miniBasket/productsCount)

/miniBasket/emptyBasket/heading

Vad är flintgods?

Vad är flintgods?
Flintgodset började produceras på 1720-talet i Staffordshire i England. De engelska keramikerna hade länge eftersökt ett material som dels kunde imitera det kinesiska porslinet rent estetiskt men framför allt var billigare att producera och mer tåligt än fajansen, vilket man tidigare använt sig av.
Materialet, som har fått sitt namn av att bränd flinta ursprungligen blandades i den vita lermassan, lanserades på marknaden av Josiah Wedgwood. På engelska kallas flintgodset för creamware, efter dess gräddfärgade nyans, och blev en försäljningsframgång efter det att den engelska drottningen Queen Charlotte beställde en teservis från Wedgwood 1765. Teservisen kom efter det att kallas för ”Queen’s Plain.” Men Wedgwood kom att utveckla ett helt sortiment med ”Queensware” efter denna succé, med bland annat dekorer såsom ”Rosalind” med romantiska rosor eller ”Stratford” med en dekor av gröna löv.
I dag består flintgods av kaolin (vit lera), kvarts samt fältspat och då materialet i sin natur är poröst så glaseras det alltid med en transparent glasyr vid en andra bränning. Tack vare att flintgodset bränns på lägre temperaturer, 1150 - 1200°C, möjliggör det ett stort spektrum av nyanser på olika glasyrer. Några exempel på serviser i flintgods är Stig Lindbergs ”Berså”, samt Arthur Percys teservis Modell AB med dekorer såsom ”Grand” och ”Royal”.
Bilden illustrerar Wedgwood and Byerley’s London showroom på York Street, St James’s Square, London. Publicerad i No.2 av R. Ackermann’s "Repository of Arts" i februari 1809.