Vem var Vicke Lindstrand?

Vicke Lindstrand var tillsammans med Simon Gate och Edward Hald en av de mest tongivande konstnärerna inom svensk glasformgivning under 1900-talet. Med sina stilsäkra alster var Vicke glaskonstens ständiga innovatör och tillsammans med de överlägsna hyttmästarna i Orrefors och senare i Kosta gav han ett legendariskt skimmer över de småländska glasbruken. Han fick tidigt ett internationellt renommé då hans glaspjäser från Orrefors var med på världsutställningarna i bland annat Paris 1937 och New York 1939. I New York var hans iögonfallande bidrag - en tre meter hög glasfontän i kristall placerad framför den svenska paviljongen och det var nog inte många besökare som missade den. 

Man kan dela in Lindstrands karriär i tre delar. Rekryterad av Simon Gate påbörjades den som formgivare på Orrefors 1928 för att fortsätta som konstnärlig ledare på Upsala-Ekeby mellan 1942 – 1950 för att sedan avslutas som konstnärlig ledare och vid Kosta. et var faktiskt en ren slump att glasfantasten Vicke Lindstrand kom att tillbringa nästan ett helt decennium åt att rita konstgods och bruksgodsserier för Upsala-Ekebys räkning. Det berodde enbart på att världskriget gjorde det omöjligt för honom att tillträda sin tjänst på The Metropolitan Museum i New York och hans tidigare kontrakt från Orrefors stipulerade en tioårsperiod innan han kunde börja arbeta för någon av de konkurrerande glasbruken.

Även exotiska djur var ett återkommande tema i Lindstrands konstnärskap och det yttrade sig i form av keramiska skulpturer – bland dem elefanter, giraffer och flodhästar samt som mönster, på keramik, glas och tyger, inspirerade av till exempel zebror och gaseller. Man kan se hur detta formspråk som växte fram under perioden på Upsala-Ekeby kommer igen under Vickes period på Kosta - som till exempel hans charmiga glaspjäs i form av en kantarell eller storslagna serie av zebrarandiga glasskålar. Parallellt med detta stilspår så tar han fram färgglada abstrakta serier som ”Colora”, vilken lanserades 1950.Men Vicke hade även en förkärlek till det strama och spänstiga uttrycket– där han briljerar med graverade motiv på tunga kristallgods som i de utsökta tidiga vaserna ”Hajdödaren” och ”Pärlfiskare”.För Orrefors räkning hade han med en rad ypperliga verk på Stockholmsutställningen 1930 – ett experimenterande med tjockväggiga glas med emaljglasyr. Utställningen blev ett stort genomslag för honom. Under hans dryga tolv år på Orrefors är han framför allt känd för att ha skapat konstglasteknikerna Mykene samt Ariel. Hans signaturpjäs från Orrefors är den tekannaliknande martinikannan ”Mingus” från 1934. ”Mingus” har vunnit flera priser och räknas till en av de stora skandinaviska designklassikerna.Med hans intåg på Kosta 1950 så påbörjades en helt ny Kostastil signerad Lindstrand och under den här perioden ställdes hans lekfulla och tekniskt bländande alster flitigt ut runt om i världen. Bland de viktigare utställningarna - Paris 1951, London 1954, NK i Stockholm, Bonniers i New York, där mer än 200 föremål visades och den Elfte Triennalen i Milano, samtliga tre under 1957.