Vi kommer i kontakt med olika former av porslin varje dag. Det kan vara alltifrån koppen vi använder till morgonkaffet, soppskålen vi äter lunch ur eller finservisen vi plockar fram till helgens festligheter. Ordet porslin hänvisar egentligen till flera olika typer av material men som alla består av kaolin, fältspat och kvarts. Genom att blanda de olika beståndsdelarna på olika sätt kan man skapa material med olika egenskaper och utseende. Porslinet härstammar ursprungligen från Kina (porslin heter till och med ”china” på engelska) där man har skapat porslin i olika former i över 10 000 år.
Här hittar du fakta om några av de vanligaste typerna av porslin!
Fältspat
Det här är den allra vanligaste typen av porslin och det har tillverkats i Europa sedan 1709. Det bränns i 1400 grader och ger en vit, genomskinlig skärv som inte suger åt sig vatten. Eftersom man bränner porslinet vid så hög temperatur begränsas färgvalet, och vill man använda en färg som inte tål så hög bränning måste man bränna porslinet ytterligare en gång i en speciell dekorbränning. Detta gör i sin tur porslinet extra tåligt mot yttre påverkan; både från att bli kantstött och från att missfärgas av maten. Detta gör materialet extra lämpligt för serviser.
Exempel på serviser i fältspat är: Pure, Swedish Grace, Mon Amie, Ostindia, Corona och Teema.
Benporslin
Benporslin innehåller förutom porslinets klassiska beståndsdelar även kalciumfosfat från brända djurben. Porslinet har en distinkt vit lyster i grunden, och är väldigt slitstarkt och slagtåligt. Tack vare sin styrka kan man skapa väldigt tunna serviser och materialet är allmänt sett som både klassiskt och exklusivt. Benporslin ligger även något högre i prisklass än annat porslin.
Ibland kan det vara lite oklart vad som är skillnaden mellan olika serviser som benämns som benporslin. Man brukar dela in skillnaden med två begrepp: ”bone china” och ”new bone china”, Bone china måste innehålla över 35 % benaska och ”new bone china” kan innehålla under 10 % benaska. Dock är det inte alla som använder dessa två begrepp och därför används ofta benporslin för all porslin som innehåller någon andel benaska.
Exempel på serviser i benporslin är: Vera Wang, Joy och Blond.
Stengods
Stengods är rustikt material som tillverkas av lera och kvarts. Det är i mer poröst an vanligt porslin och är i grunden grått eller brunt, men kan glaseras i olika färger. Materialet bränns vid en väldigt hög temperatur och är därför oftast ugnssäkert, och alltså ett vanligt material på bland annat ugnsformar. Stengods produceras bland annat i Sverige, och då främst i Skåne där man kan hitta leran som används vid tillverkningen.
Exempel på serviser i stengods är: Mist, Moments och Höganäs.
Lergods
Lergods är den absolut vanligaste typen av keramisk lera, inte helt olikt stengods. Till skillnad från stengods så bränns lergods på en lägre temperatur, drygt 1000 grader, vilket bidrar till ett rustikt och gediget utseende. Eftersom lergods är väldigt poröst är det lämpligt för att skapa vackra dekorer på, men det måste glaseras för att vara vattentätt.
Exempel på serviser i stengods är: Rua Nova.
Flintgods
Flintgods är en typ av lergods som uppfanns i England under 1700-talet. Materialet har fått sitt namn från att man blandar in flinta i leran. Porslinet bränns in på något lägra temperatur än till exempel fältspat, 1200 grader. I flintgods kan man få fram en detaljrikedom som gör att porslinet kan få otroligt fina dekorer. Materialet är i grunden poröst och suger åt sig fukt, därför är det viktigt att välja ett flintgodsporslin med fuktspärr för att förhindra att porslinet förstörs om glasyren spricker.
Exempel på serviser i flintgods är: Harmony.
Vitroporslin
Vitroporslin startades i Amerika och har liknande tillverkningsprocess som flintgods. Det är en variant av fältspat där massan har bränts något ”tätare”, vilket möjliggör för klara och intensiva dekorfärger.
Skötselråd och husmorsknep
Precis som med alla förbrukningsföremål måste man sköta om sitt porslin för att det ska hålla länge. Här hittar du några bra tips som förlänger livslängden på ditt porslin:
- Tänk på att skölja av ditt porslin direkt efter måltiden då matrester som lämnas kvar på porslinet kan missfärga känslig dekor. Det är extra viktigt när du har ätit mat med starka syror, till exempel äpple och citron.
- Har du fått vidbränd mat på dina ugnssäkra formar så kan du ta bort det genom att blötlägga dem i vatten blandat med lite diskmedel. Efter cirka 30 minuter kan du diska bort resterna. Använd aldrig skurmedel, stålull eller liknande då det repar glasyren och godset kan bli slitet och matt.
- Om du får svarta streck på dina tallrikar så är det oftast metall från rostfritt stål, alltså från dina bestick. Dessa kan i många fall putsas bort med universalmedel som Vim eller rengöringsmedel för keramikhällar. Använd alltid skölj- eller spolglansmedel om du diskar i maskin så blir porslinet mindre känsligt för metallmärken.
- Ta bort beläggningar efter till exempel kaffe eller te genom att blanda 2-3 matskedar citronsyra med maskindiskmedlet. Är beläggningen hårdare kan du blanda maskindiskmedel och vittvättmedel i hett vatten (1/2 deciliter pulver per liter vatten). Häll i lösningen i godset och låt det stå i ett par timmar, diska och skölj väl.
- Försök att inte skjuta in tallrikarna över varandra när du ställer in dem i köksskåpet – det är den absolut största orsaken till repor i glasyren!
- Värm aldrig ditt porslin i mikrovågsugnen om det är dekorerat med någon form av metall. Metallen kan reagera med att spraka och blixtra.
